jag har gjort de ja aldrig trodde att jag skulle kunna göra... jag skrev i morse ett brev som kom rakt från mitt hjärta fullt med sårande ärlighet... jag ångrar innerligt varenda ord jag skrev... just för att ja vet att dom sårar... men samtidigt va de något jag va tvungen att göra... jag känner inte igen mig längre och ja måste hitta mig själv och pussla ihop bitarna igen...
ja känner mig dränerad, ensamheten är tryckande men ja ska snart starta en film eller en ljudbok.. allt för att fly en stund så kanske ja kan få sova inatt..
idag va första dagen på min nya liv... jag försöker nämligen vara egoistisk.. hehe lyckades jävligt bra me de så ja lät min vän gå fast ja egentligen behövde hennes sällskap.. men ja vill att hon ska göra de hon vill.. jag vill inte belasta henne typ.. hehe så JÄVLA ego de låter du.. *suckar*
jag antar att de tar tid att bli en bitch.. ja vill bara slippa tänka... så kanske en litet vitt piller kan hjälpa mig ikväll.. de skulle vara skönt.. fly en stund.. men ja tror ja avstår för de är ju ingen lösning.. får se senare hur de känns...
de blev lite lättare att andas idag... men de känns fortfarande jobbigt..
min jobbarkompis tyckte ja skulle gå på en behandlig som finns här i stan, hon talade varmt om den tydligen super mot depressioner.. och ja blev väldigt lockad, skulle få veta mer om den på lördag då ja jobbar nästa gång så ja kanske får återkomma då.. men lät som resna miraklet och ja skulle behöva något sådant.. jag funderade ju på att försöka få tag på lyckopiller men denna lösning skulle kunna vara bättre.. mer varaktig om den hjälper.. men ja antar att de kostar som med allt annat.. jaja.. kanske är de värt de.. finns bara ett sätt att ta reda på de på..
jag skulle betala rätt mycke för att må bra och skratta utan känslan av hopplöshet i botten..
en sak ja tänkt på.. människor vill görna att man tycker synd om dom då dom mår dåligt.. och när man ger stöd låter de "Maggan, du är en underbar vän/du lyssnar så bra" osv... men då man själv mår dåligt får man höra.. "Maggan, ryck upp dig nu... detta leder inte till något gott" jag VET att de inte gör de.. men hur gör man då man "rycker upp sig" ??? hur gör man då man inte orkar...?
var hittar man orken.. ja har många gånger mått dåligt så detta är långt från den första.. troligtvis inte sista även om ja innerligt hoppas de varje gång den drabbar.. men de är ytterst få människor som kan förstå mig och har förmågan att visa de... visa att ni förstår.. men de är ni som gör att ja förtfarande är här.. inga namn nämnda inga glömda.. men ja hoppas ni vet vilka ni är och jag älskar er! bättre vänner får en flicka leta efter..
ähh.. bara massa svamel här nu..
....typ 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar