förändring... eller inte..

Jag såg en film för inte så länge sedan som satte igång mitt hjärnkontor.. den handlade om en tjej med ett gristryne istället för en mänsklig näsa..
Alla blev avskräckta bara för att hon hade en ovanlig näsa.. men saken va de att hon va vacker med trynet!! när hon fick en "vanlig" näsa sedan.. för självklart! de va ju en saga..
men ja.. när hon fick sin vanliga näsa va hennes mor ändå inte nöjd och hon själv blev lite vilsen eftersom hon inte va sig själv.. innan hon fick sin mänskliga näsa så fann hon kärleken då han såg till vem hon va och blev förälskad i henne.. hur näsan såg ut hade igen betydelse för honom..

kanske är de jag som är vilsen idag för ja har haft mycket i mitt huvud och känslan av att jag inte är tillräcklig är enorm.. utseenden är viktiga.. de tycker ju även ja själv så jag menar -look whose talking!! men ja! jag har råkat ut för en situation då mannen förälskar sig i mig trots mitt utseende.. menar trots mitt gristryne.. hehe självklart skämtar jag!!
jo.. han blev huvudlöst förälskad i mig.. (ja vill iaf tro det) men sedan så räcker inte de till.. jag fick uppleva min "saga".. bara för att sedan vakna upp i verkligheten och få veta att de inte är tillräckligt..

verkligheten är hård och kall och grym.. här måste man skapa sina chanser och ta för sig av livet.. och jag är bara så trött på allt sådant..
eller är de bara så enkelt att man ska nöja sig med de man kan få.. jag har provat de och jag kan lova att de inte är värt de... ja lever hellre ensam än nöjer mig med något mindre än de jag verkligen vill ha.. tyvärr tänker inte människor så idag.. helt och hållet deras förluster, dom vaknar upp en dag vilse och olycklig..
jag har iaf inga förväntningar redan från början för ja vet ja kommer att leva mitt liv ensam.. så kanske är de jag som är den som är lycklig.. vad vet jag..